Acne- Ett stort problem för många

Från att jag gick i åttan har jag haft stora problem med acne. Nu har det gått fem år och problemet kvarstår. Både jag, mamma och pappa trodde att förr eller senare skulle gå bort. Vi förmodade att det bara var några vanliga tonårsfinnar. Men det blev bara värre och värre, det spred sig ut över kinderna och på hakan. Jag har för mig att det var värst i pannan.

Att gå omkring och känna sig ful och äcklig tog otroligt hårt på mitt psyke. Jag vågade knappt gå på stan för jag var rädd att bemöta folk, jag vågade inte kolla upp för jag var rädd att möta någon jag kände. Så jag gick och stirrade ner i backen hela tiden. Nu när jag tänker tillbaka så är det riktigt hemskt hur pass dåligt jag mådde. Hur mitt självförtroedne sjunkit till det minimala. Jag mådde skit. Så efter att ha försökt med precis allt; krämer, salvor, tabletter, besökt hudterapefter så beslutade vi oss tillslut för att ta hjälp av en specialist.

Detta kom till att bli min räddning. Sommaren 2008 fick jag Tetralysal utskrivet från en läkare. Efter bara två månader märkte jag stor skillnad, jag hade knappt någon acne kvar. När jag stod och tittade mig själv i spegeln trodde jag knappt mina ögon, det där var mitt ansikte. Helt slätt och utan minsta röd prick någonstans. Jag var helt tagen, det fanns inte med på världskartan att jag en dag skulle få se ut ut sådär. Nu gjorde jag det. I två år hade jag haft känslan av att vara fängslad, nu var jag fri. Fri till att kunna göra vad jag ville utan att behöva bry mig om hur mitt ansikte såg ut, vilken sida jag skulle stå vänd mot för att dölja det så mycket som möjligt, eller oroa mig för vad folk skulle tycka när dom såg vilka "utslag" jag hade i ansiktet.

I tre hela år åt jag Tetralysal och under dom åren har jag blivit starkare både psykiskt och mentalt. Oftast tas inte Acne på allvar och för dem som inte drabbas är det svårt att förstå hur psykiskt påfrestande det är. För det är riktigt tufft, man krymper ihop. Vågar inte ta plats då man skämms över sitt ansikte. Men det finns hjälp och jag vet vart jag ska vända mig till. 

Nu efter tre år har Tetralysalen slutat verka på mig då min kropp vant sig vid antibiotikan. Mina problem har sakta börjat krypa fram igen. Jag är snart 20 vilket betyder att jag är en av dom 40% som lider av vuxen acne då mina "tonårsfinnar" borde försvunnit vid det är laget. Så jag lever fortfarande med samma problem. Men jag är definitivt mycket starkare nu än vad jag var innan. Jag vet att hjälp finns och att detta går att bota.

Just nu äter jag B5 tabletter som innehåller zink och Pantotensyra som jag tycker funkar och dels så är det receptfritt och ofarligt. Nackdelen är att man måste ta 20 tabletter om dagen vilket är lite jobbigt men vad gör man inte för att må bra! Sedan har jag varit iväg till Hedemora för att träffa en hudspecialist som gjort upp ett schema speciellt för just min hud. Jag fick en massa krämer som jag ska använda vid morgon ock kväll.  Jag är otroligt skeptisk emot krämer då dom alldrig ger något resultat. Sedan kostade dom 2500!!! Otroligt dyrt!!
Men redan efter första natten märkte jag skillnad vilket jag aldrig gjort med övriga krämer så jag ska nog ge detta en chans. Annars tänker jag laserbehandla detta då jag läste en väldigt bra artikel om vuxen acne ur aftonbladet.

Jag tänker fortsätta min vardag som vanligt trots mina problem, inte en chans att jag tänker låta detta dra ner mitt psyke igen. Jag är någon helt annan nu än vad jag var tidigare, och det finns en lösning på detta! Man ska aldrig ge upp! och ta alla situationer med en nypa salt. Jag har bestämt mig, jag ska bli bra! 


Bilder för ca 1 år sedan då Tetralysalen slutat verka








Bild från den tid jag åt Tetralysal


Från idag, inget synligt på avstånd iallafall

 

Mina äcklgt dyra krämer för 2500 kr som jag är så skeptisk emot, men dom har visat resultat (Y)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0