amandahelena

Det är som om allting bara väller över mig just nu! Precis allt! Och det måste jag stå pall för, iallafall försöka men just nu känns det som att jag inte orkar stå emot. Allting som ska göras i skolan, 1000 sidor, svenska nationella, balen ut över det är det cv:n som ska delas ut i hopp om att man slipper gå arbetslös efter studenten. Och eftersom jag kännt press över mig det senaste året, varit ordentligt uppjagad och stressad så har det självklart drabbat min hälsa.
Jag har tappat en massa hår och min hy har blivit sämre. Jag har ätit min medicin så pass många år nu att min kropp har börjat vant sig vid den och slutat ge verkan. Det gör mig frustrerad, arg och besviken. Mår inte hyn bra, mår håret inte heller bra och tvärt om. Det sitter liksom ihop, funkar inte ena delen funkar inte heller den andra. Fatta vilken balansgång kroppen vandrar på, och jag måste hjälpa till att stabilisera den. Jag måste må bra utöver det här för att allt ska funka som det ska. Men det gör jag inte, jag är stressad!

Det kanske inte märks utanpå mig, men inuti känns det. Det bryter ner mig inifrån, gör så att min hjärna stänger av då det blir för mycket och jag varken hör eller ser. Förra året var det år jag mådde som sämst, nu är det klart bättre. Men jag känner hur allt börjar krypa fram igen, smyger på mig bakifrån för att sedan hoppa på mig när jag som minst anar det.

You guys keep me strong even when It's hard <3