Fuck this day!
Vill jag ens skriva ner allt som hände idag?? Neej jag vill inte bli påmind om vilken helvetes skit dag jag haft! Så jag skiter helt enkelt att skriva det. Jag vill bara få ut min ilska jag har inom mig. Det känns förjävligt att vara så här förbannat arg! Det kräver en hel del energi, jag tror att dom som är väldigt arga väldigt ofta har en kortare livstid. Dom sätter en stor press på hjärtat och jag tror knappast deras själ mår bra av att känna ilska hela tiden.
Jag tänker bädda ner mig i sängen och sova bort resten av dagen så slipper jag befinna mig i dom här ilskna tankarna. När man sover så kan man komma bort från allf för en stund. Man kommer till en annan värld. Dit vill jag just nu, bort bort härifrån. Jag vill tillbaka till drömen jag hade inatt, den som fick mig att vakna upp p å strålande humör. Jag vill få uppleva den igen, få känna den där känslan igen.
Man måste ha sina dåliga dagar för att kunna uppskatta dom som är bra
Schrei so laut du kannst!
Du är som fastklistrad på min näthinna!
Nu kommer fantasierna och tankarna upp om dig oftast när jag ska sova då man ligger och funderar på lite allt möjligt. Det känns som om jag har mycket lättare att somna efter att jag tänkt på dig. Jag är så lugn och känner mig tillfredsställd. Nu känner jag verkligen för att träffa dig. Men jag vet att det fortfarande är förtidigt, änu har jag inte läkt klart. Men att läka helt och hållet kommer jag heller inte göra, jag kommer fortfarande tycka om dig. För som sagt alla länkar till dig kommer inte vara brutna, det kommer alltid finnas någon kvar.
Den här bilden är tagen på Chicken Island när jag var i Thailand och jag gjorde detta hjärta menat för dig.
Kan det bli sämre??
Som max har jag fått sova i 3 timmar den här natten och nu är klockan halv 5 på morgonen och jag kan inte somna om. Blev dålig igår kväll och nu under natten har försyldningen slagit till ordentligt! Det värker i varenda kroppsdel och jag kan inte ligga still för länge, måste vrida och vända på mig hela tiden. Sen så är jag riktigt febervarm, men så fort någon kroppsdel hamnar utanför täcket börjar jag frysa! Och näsan är ett riktigt besvär, helt söndersnyten och nu är den helt igentäppt, nässprayen är där nere och orkar inte går ner för att hämta den. Dels för det känns som om jag har bly i huvudet när jag reser mig och sen kan jag inte tända någon lampa för då kan jag knappt se och mitt huvud värker ännu mer.
Livet är inte så lätt alla gånger! Och som gräddet på moset ska jag göra två prov imorgon som jag har tokpluggat till hela veckan. Jag kände mig riktigt taggad att göra dom men nu känns det helt omöjligt att få fram en enda vettig tanke. Hur sjutton ska jag klara göra två prov direkt efter varandra nu på morgonen!? Jag får nog ta en rejäl överdos med ipren och alvedon med c-vitamin!
Usch varken jag eller Therese har bil den här morgonen så alla mina krafter kommer ju gå åt till att ta mig till skjolan först och främst. Sen kommer väl musten gått ur mig helt när det är dags för prov!
Nej usch den kunbde varit en bättre dag! =(
Krya på dig Amand4
Ofräscht Amanda !
Nu J*vlar!
Jag känner mig faktiskt taggad tilldet vilket är bra. men frågan är hur länge jag kommer ha den inställningen, ska försöka hålla glöden så länge jag kan. För tänk att vara färdig med allt och man kan åka till Alanya och bara njuta. Slippa oroa sig över den stress som vänar där hemma med att få allting klart i tid. Då kommer man knappast kunna njuta av resan och så vill jag inte ha det! Så nu är det bara sätta igång, när jag kommer hem från skolan ska jag sätta mig på en gång och plugga fram till klockan 9, sen ska jag träna. Så kommer mina dagar att se ut nu en tid framöver. Jag ska inte göra någonting annat, att umgås med mina vänner under veckan eller göra någonting annat är inte ens att tänka på! Hör du det Amanda!? Lova dig själv nu att du verkligen ska göra det här. Det du skriver nu är ingenting du bara säger att du ska göra utan du ska verkligen göra det!
Men självklart är det ingen lätt väg att gå, det kommer bli tufft, det kommer bli jobbig och det kommer komma dagar då jag känner att jag verkligen inte orkar fortsätta på det här viset. Men jag har den hjälp jag behöver, jag kommer lyssna på Tokio Hotel under den tid jag kommer plugga. Deras kusik kommer spelas nonstop varje dag. Deras musik kommer ge mig den styrka jag behöver för att orka fortsätta. Deras musik ger mig så otroligt mycket och dom ger mig energin till att fortsätta kämpa. Och nu när jag kommer få göra min efterlängtade tatuering som visar hur mycket dom betyder för mig kommer det göra mig ännu starkare. Det är inget jag tror, det är något jag vet. Men det är en annan historia ;)
Nu kör vi fan!
Du är speciell
Skulle jag kunna beskriva dig med ett enda ord? Nästan omöjligt, men om jag var tvungen att välja ett så skulle det nog vara speciell. För det är du. För mig är du den där stjärnan på himmlen som lyser lite starkare än alla andra. Jag har aldrig någonsin sett på en person så som jag ser på dig. Aldrig sett så djupt in i någon, aldrig kännt den där märkliga känslan. Jag har aldrig upplevt det för någon annan.
Jag betraktar dig som en väldigt varm och omtänksam person som lägger märke till det där lilla extra som ingen annan gör. Du är så otroligt omtänksam och hjälpsam av dig. Du har lätt för att se om någon i din omgivning mår dåligt. Du är den som tröstar och stöttar när det behövs. Du har ett hjärta av guld! Ditt sätt och din personlighet är så otroligt ödmjuk. Du är en så fin männsika. Jag har ingen aning om jag kommer stöta på en en person igen i mitt liv som jag ser det där speciella i.
Det jag ser hos dig vet jag inte om det är någon annan som ser. Men jag hoppas att den person du bestämmer dig för att dela din framtid med kommer att se där speciella i dig som jag ser och uppskatta det lika mycket som jag gör. Den som kommer få spendera sitt liv med dig kommer få något väldigt fint.
Jag är lyckligt lottad som hade turen att träffa dig. Få uppleva den där känslan att vara omtyckt av dig och det är just det som betyder enormt mycket för mig. Att du och jag en gång hade samma känslor för varandra. Jag ska inte sitta här och funder över hur det kunde varit mellan oss, jag ska tänka på det vi hade tillsammans och hur speciellt det kändes för mig. Hur fint det var.
Du har satt dina spår och dom kommer alltid finnas kvar där. Du finns kvar i mig.
För världen är du bara någon, men för mig är du hela världen!
Jag och min systers olika klädstilar
Jag och min syster har helt olika stil vilket jag tycker är väldigt kul! Hon gillar när byxorna sitter slappt, chinos är hennes favorit byxor. Hon köper alltid stora stickade tröjor i helst grått eller marinblått med polokragar eller med knappar upp till halsen. Det roliga är att kläderna hon köper kommer från herr avdelningen på h&m, där hittar hon alltid det hon söker efter. Julia brukar alltid locka sitt hår och ruffsa till det lite och låta det falla snyggt i en sidbena, hon brukar se riktigt tuff ut efter att hon fixat till sig på morgonen. Julia har en väldigt tuff stil, en lite "killig" stil som hon gör till sin egen. Det gillar jag, det smärks uatt hon hittat "sin stil" när jag gick i åttan hade jag definitivt inte gjort det!
Jag däremot gillar när kläderna sitter tajt. Jag trivs bäst i jeans byxor som sitter tajt, jag har aldrig tillexempel kommit i mjukisbyxor till skolan. Det skulle inte kännas bekvämt, det är inte min stil överhuvudtaget. Men hemma kan jag absolut tycka det är skönt att gå i lite softare byxor ;) Jag gillar när alla mina kläder sitter tajt, jag gillar blusar ock kavajer/ jackor, mamma tycker jag har alldeles för mycket av dom. Jag skulle tippa på att jag har en 10 st jackor och kavajer i garderoben. Haha borde köpa lite fler stickade tröjor till vinern istället. Håret har jag ofta uppsatt i hästsvans så det går lätt att fixa och ser väldigt stilrent ut. Jag är väldigt mycket för smycken med vita pärlor, tycker det är så otroligt snyggt! Haha Julia är inte lika intresserad av smycken så hon brukar köra med ett svart läderband lindat runt handleden ;)
Så visst skiljer våra stilar oss åt en del, tycker det är kul när vi står bredvid varandra i spegeln och ska räta till något och ser hur olika vi är!
En väldigt betydelsefull dröm
Den dröm jag hade i natt betydde väldigt mycket för mig. Jag känner sån ro i hela kroppen. Jag känner mig till och med mjuk som om någon kokat mig tillsammans med spagetti.
Jag hade åkt ner för att hälsa på dig, vi sitter och pratar när det helt plötsligt kommer in en tjej i rummet som du blir glad över att se. Nu förstår jag att det är henne som du har känslor för. Vi sitter och pratar. Med ditt kropps språk och hur du pratade till mig visade väldigt tydligt hur du kände. Jag kände mig otroligt omtyckt av dig. En skön känsla.
Desto mer jag sitter och funderar över hur drömmen var och hur det kändes så tror jag att det var just det där som var budskapet till mig.
Nu det känns som om jag förstår mer än någonsin och att all ångest och besvikelse försvunnit ur mig. Nu är det som om jag kan släppa den där oron som legat och gnagt långt inom mig. Det känns som att nu jag vet vad du känner och det gör det lättare för mig att gå vidare. Du har känslor för en annan vilket du har visat för mig nu, men att jag faktiskt fortfarande finns kvar.
Jag tror verkligen på drömmar, dom ska man ta till sig och lyssna på, känna efter. Dom kan komma med ett väldigt bra budskap vissa gånger.
För mig är du speciell!
Dagens problem
Jag börjar om 20 min och här sitter jag. Amanda har fått en black out för hon fattar inte att hon har bråttom! Och det kommer säkert ta mer än 30 min att gå till skolan för det är vääärldens isgata + lite duggregn på det! ARG ARG AAAARG!!!!! Det är bara förnamnet, och hungrig är jag också! Som grädde på moset har jag geografi prov andra lektionen, så jag måste pallra mig till skolan på någe vis. Jag har väl inget annat val, jag får gå...Eller ska man ringa en taxi och slösa bort 70 spänn?? Åh nu blev jag bajsnödig också! Får väl tänka ut en plan medans jag sitter och trycker ut den där j*vla b*jskorven!!!!
Du får ha en bedårande dag Amanda!
En missad pusselbit från min uppväxt
Så känner jag. Det känns inte riktigt som om mitt tonnårsliv blivit riktigt fullbordat. När jag var sju år gamla började jag rida på ridskola. Mamma eller pappa fick alltid följa med mig och göra i ordning hästen. Vi stod där med sadeln och tränset och visste inte alls hur vi skulle bära oss åt. Jag kommer ihåg hur mycket man såg upp till dom äldre tjejerna som hade egen häst och hur duktiga dom var. Man var så avundsjuk på att dom fick rida precis när dom ville och att dom hade en helt egen hästa att sköta och ta hand om. Drömmen om en egen häst började redan då att växa fram och tjatet hemma var i full gång. Jag tror att jag var elva den gången jag ringde till BRIS och klagade över att jag inte fick någon häst. Hon jag pratade med måste fått sig ett gott skratt efter mitt smatal. En liten tjej som ringer om att hon inte får någon häst när det finns andra barn som kanske ringer om att deras mamma eller pappa super sig fulla varje helg och låser in dom på sina rum eller vad det nu kan vara. Jag försökte med allt för att få en egen häst.
Åren gick och hästintresset blev allt starkare och starkare men mina föräldrar gav aldrig med sig om att jag skulle få en egen häst. Det var dyrt att ha en häst, det dom la ner pengar på var till att renovera huset.
Jag fick en stor pasion för hoppningen och kände att det var det jag ville sattsa på. Men att rida lektion en gång i veckan kom man inte så långt på om man verkligen ville bli duktig.
Att med åren se hur allt fler i stallet skaffade häst blev jobbigt för mig. Dels så blev Leo, en häst som jag tyckte väldigt mycket om att rida såld till en tjej i min ålder. Att se henne på träningar med den häst jag skulle vilja vara min var hjärtskärande. Hur dom vann tävlingar och hur hon prydde honom med snygga schabrak och lindor i fina höstfärger, till skillnad från dom gamla slitna sadlarna och schabraken han lunkat omkring med på ridskolan. Nu såg han verkligen ut som en riktig tävlingsponny.
Jag ville också träna för att bli duktig och sedan börja tävla. Visst deltog jag i en och annan tävling som klubben annordnade men det var inte alls samma sak. Den häst jag tävlade på hade jag knappt hoppat på innan. Jag ville känna hästen jag hoppade på, tränat med den innan så jag visste hur den var inne på ridbanan. Att jag visste hur den var på omhoppning, om den var bra på snäva svängar eller inte. Veta att hästen lyssnade på mig och att han hade förtroende för mig. Att vi var ett. Jag ville också att min häst skulle vara prydd i en snygg tävlings styschel, att det verkligen skulle synas att nu var det tävling.
Men så blev det aldrig, mina föräldrar hade ingen som helst lust att lägga ner så mycket pengar på mina intressen när det fanns så mycket annat med huset att göra. Jag vet att dom hade tillräckligt med pengar. Dom valde bara att lägga det på annat. Nu klandrar inte jag mina föräldrar för att jag inte fick min vilja igenom. Dom är så otroligt bra på andra sätt och vis, dom finns alltid där för mig. Alla människor prioriterar olika. En del väljer att sattsa på sina barns intressen och låter dom göra det dom älskar, andra väljer att investera pengar i annat.
Jag känner verkligen att det här är något som fattas hos mig. Som jag velat uppleva under min ungdom. Jag känner ångest när jag tänker på det, hur jag fick titta på då många fick sin dröm i uppfyllelse. Men det är något som jag får jag acceptera, nu är det försent att ändra på. Jag ska snart ut i arbetslivet och kommer inte ha tid om jag så skulle skaffa en häst. Men om framtiden tillåter så kommer jag nog inte tveka om att ta upp mitt intresse för ridning igen!
Så om jag någon gång skaffar barn och dom vill utöva sina intressen fullt ut, då ska jag sattsa på dom! jag vill inte att dom ska känna så som jag känner nu när dom ser tillbaka på sin uppväxt. Jag vill att dom ska känna att dom har alla sina pusselbitar på plats.
Jag och Leo
Jag och Goldie på klubb tävling
Så som jag ville att det skulle vara
Dagdrömmaren
Jag har hört att vi kan faktiskt dagdrömma upp till 20-30% av våran vakna tid. Undra om mitt procent tal är något högre med tanke på hur ofta jag dagdrömmer. Jag har läst att inåtriktade personer ofta är dom som dagdrömmer mest, men det stämmer inte riktigt överrens med mig!
Jag tycker det är skönt att dagdrömma, att få sjunka in i tankarna och glömma allt omkring för en stund. Det är som att kliva in i sig själv, man har ingen som helst aning om vad som händer runt om en. Man bara "är" med tankarna. Du kan tänka om precis vad du vill, det är ingen som ser eller hör.
Jag är väldigt svår att få kontakt med när jag dagdrömmer, folk kan prata med mig utan att jag ens lägger manken till det och kan tilltala mitt namn flera gåner utan att jag märker något.
Jag har också läst att en som dagdrömmer kan ibland se förvånad ut, en tom blick som inte är fäst på någon speciell punkt ock kan vara svår att få kontakt med. Precis så är jag.
Det är faktiskt så, att desto mer koncentrerade vi är på någonting, desto mer dagdrömmer vi. Jag kan tillexempel sitta och läsa en jätte bra bok men plötsligt inser jag att jag tänkt på något helt annat och har läst flera sidor utan att veta vad jag läst. Dagdrömmar kan vara sekundsnabba men även vara i flera minuter. Jag tycker det är ganska intressant det här med att dagdrömma, hjärnan är en bra konstig klump ibland. Forskare säger att om vi inte fick dagdrömma skulle vi bli tokiga, och det stämmer helt och hållet. Att ens tänka tanken att inte få dagdrömma, jag blir tokig bara jag tänker på det!
Hemma hos Malin
(en gammal bild på oss, när vi nyss hade fyllt 18)
