amandahelena

Vad den här tatueringen betyder för mig går inte ens att beskriva med ord, för det skulle inte räcka till att uttrycka vad jag känner. Det känns helt ofattbart att den verkligen sitter där, jag måste kolla flera gånger om för att försäkra mig om att den verkligen finns där!

Den kommer sitta där för resten av mitt liv, påminna mig om min ungdom. För tatueringen är faktiskt som ett kapitel ur min ungdomshistoria. Ett viktigt kapitel som kom till att förändra mig och min livsstil.  

Många har varnat mig för att jag kanske kommer ångra mig om några år då jag inte gillar Tokio Hotel längre. Ångra tatueringen kommer jag definitivt inte göra, men det kommer komma en dag då jag inte har ett lika stort intresse för Tokio Hotlel som jag har nu. Men min kärlek till dom kommer aldrig dö ut helt och hållet, dom har satt sina spår och kommer alltid finnas kvar i mig.
Deras musik har förändradrat mig, mitt sätt att tänka, mitt sätt att vara och se på saker. Framförallt har de hjälpt mig att bli starkare som person, jag ger mig inte lika lätt i vissa situationer och jag har blivit bättre på att säga ifrån. Jag står upp för mig själv och vågar göra saker jag aldrig trodde jag skulle våga innan. Dom har givit mig så otroligt mycket och det jag är så tacksam för!
Det ligger en fin historia bakom till att jag gjorde den och jag är så stolt!


För mig är Tokio Hotel så mycket mer än bara ett band....


Tokio Hotel hat mein Leben verändert - Tokio Hotel har förändrat mitt liv 8/4 -11

Jag lyckades förträffligt bra på svenska nationella muntligt idag. Jag är riktigt nöjd. Där fick hon så hon teg, jag kan! Mer än vad hon tror! Usch vad jag ogillar henne!

Åh varför sitter jag här?? Jag behöver plugga, har både naturkunskap och geografi prov nu på torsdag! Amanda jag uppmanar dig till att stänga av datorn och göra det du ska nu omedelbums! Dreggla framför datorn kan du göra hur mycket du vill när du är klar med detta! Tänk på din tatuering, det är nu på fredag! Så gör det du ska nu så kan du känna dig nöjd efteråt! Så stick nu va!!!





En liten del ur mitt muntliga tal, det kändes riktigt bra!

Deras kroppsspråk på scenen säger också väldigt mycket, om dm är osäkra, avslappnade eller om de utstrålar glädje och självsäkerhet. När Bill sjunger uttrycker han sig med mycket rörelser, han använder hela sin kropp till att uttrycka vad han känner när han sjunger sina låtar. Det är många som är fascinerade över hans sätt att uttrycka sig på scenen.

Med enkla små gester får Bill den enorma folkmassan att göra precis som han vill, om han sträcker upp händerna gör alla lika dant, om han sätter handen mot örat får han alla att skrika som tokiga. I slutet av konserten så går alltid trummisen Gustav fram till rampljuset och böjer sig ner med händerna hängandes ner mot golvet. Alla förstår då att det är dags för vågen och gör sig redo för att följa med Gustavs rörelser.

Jag har en väldigt stark relation till det här bandet då de har förändrat mig, mitt sätt att tänka, mitt sätt att vara och se på saker. Framförallt har de hjälpt mig att bli starkare som person, jag ger mig inte lika lätt i vissa situationer och jag har blivit bättre på att säga ifrån. Jag vågar gå in i situationer jag aldrig trott jag skulle våga göra innan. Det är få som förstår hur starkt anknuten jag är till Tokio Hotel, man måste vara med och uppleva det själv för att förstå.

Från att jag gick i åttan har jag haft stora problem med acne. Nu har det gått fem år och problemet kvarstår. Både jag, mamma och pappa trodde att förr eller senare skulle gå bort. Vi förmodade att det bara var några vanliga tonårsfinnar. Men det blev bara värre och värre, det spred sig ut över kinderna och på hakan. Jag har för mig att det var värst i pannan.

Att gå omkring och känna sig ful och äcklig tog otroligt hårt på mitt psyke. Jag vågade knappt gå på stan för jag var rädd att bemöta folk, jag vågade inte kolla upp för jag var rädd att möta någon jag kände. Så jag gick och stirrade ner i backen hela tiden. Nu när jag tänker tillbaka så är det riktigt hemskt hur pass dåligt jag mådde. Hur mitt självförtroedne sjunkit till det minimala. Jag mådde skit. Så efter att ha försökt med precis allt; krämer, salvor, tabletter, besökt hudterapefter så beslutade vi oss tillslut för att ta hjälp av en specialist.

Detta kom till att bli min räddning. Sommaren 2008 fick jag Tetralysal utskrivet från en läkare. Efter bara två månader märkte jag stor skillnad, jag hade knappt någon acne kvar. När jag stod och tittade mig själv i spegeln trodde jag knappt mina ögon, det där var mitt ansikte. Helt slätt och utan minsta röd prick någonstans. Jag var helt tagen, det fanns inte med på världskartan att jag en dag skulle få se ut ut sådär. Nu gjorde jag det. I två år hade jag haft känslan av att vara fängslad, nu var jag fri. Fri till att kunna göra vad jag ville utan att behöva bry mig om hur mitt ansikte såg ut, vilken sida jag skulle stå vänd mot för att dölja det så mycket som möjligt, eller oroa mig för vad folk skulle tycka när dom såg vilka "utslag" jag hade i ansiktet.

I tre hela år åt jag Tetralysal och under dom åren har jag blivit starkare både psykiskt och mentalt. Oftast tas inte Acne på allvar och för dem som inte drabbas är det svårt att förstå hur psykiskt påfrestande det är. För det är riktigt tufft, man krymper ihop. Vågar inte ta plats då man skämms över sitt ansikte. Men det finns hjälp och jag vet vart jag ska vända mig till. 

Nu efter tre år har Tetralysalen slutat verka på mig då min kropp vant sig vid antibiotikan. Mina problem har sakta börjat krypa fram igen. Jag är snart 20 vilket betyder att jag är en av dom 40% som lider av vuxen acne då mina "tonårsfinnar" borde försvunnit vid det är laget. Så jag lever fortfarande med samma problem. Men jag är definitivt mycket starkare nu än vad jag var innan. Jag vet att hjälp finns och att detta går att bota.

Just nu äter jag B5 tabletter som innehåller zink och Pantotensyra som jag tycker funkar och dels så är det receptfritt och ofarligt. Nackdelen är att man måste ta 20 tabletter om dagen vilket är lite jobbigt men vad gör man inte för att må bra! Sedan har jag varit iväg till Hedemora för att träffa en hudspecialist som gjort upp ett schema speciellt för just min hud. Jag fick en massa krämer som jag ska använda vid morgon ock kväll.  Jag är otroligt skeptisk emot krämer då dom alldrig ger något resultat. Sedan kostade dom 2500!!! Otroligt dyrt!!
Men redan efter första natten märkte jag skillnad vilket jag aldrig gjort med övriga krämer så jag ska nog ge detta en chans. Annars tänker jag laserbehandla detta då jag läste en väldigt bra artikel om vuxen acne ur aftonbladet.

Jag tänker fortsätta min vardag som vanligt trots mina problem, inte en chans att jag tänker låta detta dra ner mitt psyke igen. Jag är någon helt annan nu än vad jag var tidigare, och det finns en lösning på detta! Man ska aldrig ge upp! och ta alla situationer med en nypa salt. Jag har bestämt mig, jag ska bli bra! 


Bilder för ca 1 år sedan då Tetralysalen slutat verka








Bild från den tid jag åt Tetralysal


Från idag, inget synligt på avstånd iallafall

 

Mina äcklgt dyra krämer för 2500 kr som jag är så skeptisk emot, men dom har visat resultat (Y)