Att vara en pedagogisk och förstående lärare

Det här var bara så fel! Ibland känns det som om man själv är mer pedagogisk än vad lärarna är! Nu inser jag hur mycket jag lärt mig Soms lektionerna med Måns och vilken nytta jag har av det!

Idag på svenskan var det några som skulle göra nationellt muntligt på 5 min och Matilda skulle prata först. Det gick bra i början men sedan blev hon allt mer nervös. Till slut stod hon och skakade, hennes röst darrade och hon kunde inte stå still. Hon kliade sig knallröd på armarna av nervositet och rev till och med upp ett sår på armen. Man kunde till och med se hur svetten pärlade sig i pannan på henne....Jag tyckte så otroligt synd om henne! Jag försökte få ögonkontakt med henne men hennes blick fladdrade åt alla möjliga håll. 

Till slut var dom där otroligt långa 5 minutrarna över och hon fick sätta sig igen. Och tro det eller ej så säger Margareta "Ja det där var 6 minuter, en minut för mycket" Ett av hennes värdelösa skämt som bara hon tycker är roliga och sen var det absolut inte rätt tillfälle att säga så! Hon ser att Matilda är super nervös och verkligen kämpar för att hålla nervositeten i styr så säger hon sådär! Hon kunde sagt "Bra gjort Matilda du fixa ju det där" Men Matilda fick faktiskt Mvg och det var hon värd!

Men herre gu vad jag koka av ilska där jag satt vid bänken! Hur kunde Margareta skicka upp henne dit, stå där och prata inför hela klassen när hon till och med blir knallröd i ansiktet bara hon blir tilltalad då hon sitter ner. Helt otroligt, om jag var lärare skulle jag avbryta direkt och föreslå att hon kunde få prata i en mindre grupp istället! Eller så skulle jag till och prata med henne innan hur hon känner inför redovisningen då jag sett att hon inte gillar att prata inför folk.

Precis den här situationen har vi läst om på Soms. Och jag märker klart och tydligt att trots Margaretas många år här på skolan så har hon då rakt inte någon enfarenhet av pedagogik. Det är faktiskt också otroligt viktigt att ha kunskap om som lärare. Vilket hon inte har.

Margareta har klankat ner på mig många gånger, och nu kände jag det rätta tillfället att ge tillbaka. För nu var jag arg! Vi gick ut från klassrummet hon och jag. Hon trodde nog helt självklart att jag hade frågor om nationella provet eller om mina betyg.
Jag sa till henne hur fel jag tyckte det var att Matilda fick stå där och prata inför hela klassen trots sin enorma nervositet. Att hon kunde fått prata i en mindre grupp och att man inte ska utsätta någon för så stor press. Jag drog exemplet om man skulle vara höjdrädd, då ställer man ju sig inte högst upp på stegen utan man klättrar en liten bit i taget.
Då började hon babbla om att för att få högsta betyg måste man prata inför en stor grupp och att hon och Britt-Marie kommit överens om det. Hon sa också att Matilda ville göra detta för att få det överstökat och hon klarade av det dessutom.

Så otroligt respektlöst att säga sådärt! Om man ser att en elev nästan håller på att ge vika där framme är det väl självklart att man avbryter!?....Men tydligen inte. Hon sa också att det där stärkte Matildas självförtroende att hon faktiskt klarade av det.
Jovisst, men i det här fallet kan det lika gärna gå åt andra hållet. Hon kanske gruvar sig jätte mycket nästa gång hon ska redovisa då hon tänker tillbaka på hur det gick sist. 

Usch det här gjorde verkligen mig upprörd, jag tänker disskutera det här med Måns imorgon! Det får inte gå till på det här viset....

Sen känner jag mig faktiskt lite stolt också. Man tänker ju alltid efter en händelse att jag skulle gjort si och jag skulle gjort så. Nu gjorde jag precis vad jag tänkte och tyckte!


Positiva listan
- Fint väder
- Jag har stärkt min självkänsla genom att visa vad jag tycker
- Fick hem min studentklänning tidigare än vad jag förväntat mig
- Såg victor
- Hittade 100 kr på gatan
- Fick jobb på Stora Enso

Kommentarer
Postat av: Mathias ( Mattis)

Rätt fin blogg! ^^

Inte för att de har med detta inlägget att göra.. Men iaf! :)

2011-03-28 @ 23:05:08
URL: http://mattisl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0